- Tre Donne - Jeanette Köhn

Tre Donne

”Föreställningen”

Foto: Karin Alfredsson

Gruppen Tre Donne är initiativtagare till kammaroperan ”Föreställningen”. Tre Donne består av sångerskorna Miriam Treichl, Katija Dragojevic och Jeanette Köhn och skapades 2005 ur en stark önskan att vara delaktig i hela tillkomstprocessen av musikdramatik; från ursprungsidé till framförande. Föreställningen är en samproduktion mellan Tre Donne, Östersjöfestivalen, Sveriges Radio och Kungliga Operan.

Urpremiären var den 28 augusti 2016 på Rotundan, Kungliga Operan. Två föreställningar gavs även den 3/9.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Foto: Tomas Franck

SVD 30/8-2016

Kvinnlig smärta får röst och kropp i ny opera

Gruppen Tre Donne, mezzosopranerna Katija Dragojevic och Miriam Treichl samt sopranen Jeanette Köhn, är hängivet solidariska med sina roller.

Katija Dragojevics Ann har snittytorna öppna mellan känsla, kropp och språk, i attack och plåga en rasande Jeanne d’Arc. Miriam Treichl gör Henrika sinnligt moderlig, fram till dess hon tvingas återuppleva övergreppet – våldtäkten i en av operans starkaste scener. Jeanette Köhns högt slingrande koloraturer formar Zora till en fågel med bruten vinge, en skyggt fladdrande fjäril, en kuvad ängel. När hon kallas till föreställningen stelnar hennes medsystrar i väntan. En bedräglig stillhet som skaver.

http://www.svd.se/kvinnlig-smarta-far-rost-och-kropp-i-ny-opera/om/kultur:scen

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Foto: Tomas Franck

Dn 30/8-2016

Nyskrivet. ”Föreställningen” är en nödvändig opera om utsatthet.

Gruppen Tre Donne – Miriam Treichl, Katija Dragojevic och Jeanette Köhn – är initiativtagare och skönsjungande solister.

Köhns Zora försöker med vackert fladdrande koloratursopranstämma formulera ett brev hem till mor och far – och Fadern med stort F, självaste gud.

http://www.dn.se/kultur-noje/scenrecensioner/opera-forestallningen-pa-kungliga-operans-rotundan/

Foto: Tomas Franck

Expressen 30/8-2016

Musikaliskt raffinemang

Svagt surrande stråkar och balinesiska gongar hör till de musikaliska raffinemangen. Allting är läckert framfört av sex musiker under Mattias Böhms ledning. Stråkar, klarinett, slagverk och piano. Sopranen Jeanette Köhn och mezzosopranerna Miriam Treichl och Katija Dragojevic utgör den suveräna operatrio som framsynt nog har hittat dramat och beställt operan av Sven-David Sandström. De vet att han är bra på att skriva för sångare. Och genom dem hör vi att han är det.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Foto: Tomas Franck

Aftonbladet 30/8-2016

Snygg och intensiv hysterisk maskerad

Sandström har skräddarsytt de tre solisternas partier, Jeanette Köhn, Katija Dragojevic och Miriam Treichl. Snyggt, intensivt och med inlevelse glider rösterna kring varandra i historien om hur de förbereder sig maskeraden, uppvisningen för läkarna som vill studera hysterikorna.

Tre Donne presenterar stolt ”Föreställningen”, en kammaropera av Sven-David Sandström och Katarina Frostenson i regi av Ellen Lamm, Scenografi samt ljusdesign Tomas Franck, kostym Stina Hedin, maskdesign Sofia Ranow. Dirirgent Mattias Böhm, musiker från Kungliga Hovkapellet samt Love Derwinger, piano.

Samproduktion mellan Tre Donne, Östersjöfestivalen och Kungliga Operan. Urpremiären var den 28/8 2016, Rotundan Kungliga Operan.

http://www.operan.se/repertoarsida/forestallningen/forestallningar/2016-09-03-1500

Tre Donnes idé blev verklighet

Röster som snirklar sig kring varandra

Hur föddes idén till Föreställningen?

-Tre Donne har funnits sedan 2005 och efter att ha producerat och framfört vår föreställning Vildvuxet, som baserade sig på våra egna liv och livslägen/ historier, sökte vi efter ett bra drama för tre kvinnor och hittade Katarina Frostensons Sal P. Vi ville fortsätta göra opera i det lilla rummet, med det intima formatet och med publiken nära. Alla hade sjungit Sven-David Sandströms musik och efter samtal med dem båda växte musik och libretto fram. Vi sökte upp Östersjöfestivalen och Sveriges Radio med vår idé och i samarbete med dem och Kungliga Operan kan vi nu efter fyra års arbete förverkliga denna idé, något vi är obeskrivligt glada och stolta över.

Kan ni beskriva texten och musiken?

– Librettot är både poetiskt och sammansatt, konkret och vackert men även roligt och dråpligt. De tre kvinnorna befinner sig i ett slags väntans rum där de prövar, leker med, och helar varandra. Vi har ägnat väldigt mycket tid åt texten, både själva och ihop med regissören Ellen Lamm, för att göra den till vår. Det känns som det aldrig tar slut på vad vi kan upptäcka i Katarinas många lagringar. Musikaliskt är stämmorna solistiska och virtuosa. Sven- David Sandström använder verkligen våra rösters fulla kapacitet. I uttrycks- fulla och stämningsmättade klanger och melodier snirklar sig rösterna kring varandra. Skönhet, lek och ljus varvat med utbrott och melankoli, tar oss genom livet som Zora, Ann och Henrika.

Var ligger utmaningen?

– Den konstnärliga utmaningen ligger i att gestalta de tre kvinnorna så ärligt och närvarande som möjligt, både som individer och i deras inbördes rela- tioner, men också att ge plats åt alla nyanserna i text och musik. Vi ville göra en föreställning som känns och hoppas att dessa tre kvinnors öden når fram. Vår utforskning leder också till frågan: vem är frisk och vem är sjuk och vem gör bedömningen?

Vad tycker ni om Charcots experiment?

– Det finns ju naturligtvis stor anledning att ifrågasätta Charcots ofta grymma och plågsamma experiment. Han var en stjärna inom psykiatrin i slutet av 1800-talet och hade en enorm makt över patienterna. Hans metoder utsatte kvinnorna för en väldig press
i och med de uppvisningar de tvingades göra inför publik, vilken bestod av dåtidens läkarexpertis och celebriteter, övervägande män. Man kan ju bara föreställa sig hur skrämmande och utlämnande det måste ha känts. Dessutom verkade det ha funnits överenskomna ”regler” för hur kvinnorna förväntades uppträda och ju ”bättre” de var på att vara ”hysterisk”, ”letargisk” eller t ex i hypnos, desto högre status fick de som patienter.

Hur blev ni Tre Donne?

– Gruppen föddes ur en gemensam längtan att vara delaktiga i hela processen vid skapandet av musikteater, från idéstadium till framförande. Vi var alla frilansande sångerskor med en etablerad karriär. Då man som sångare i en operaproduktion kommer in ganska sent i processen, när koncept och idé re- dan är klart, ville vi nu istället skapa något som var fullständigt förankrat i oss själva. Dessutom såg vi en styrka i att arbeta i det mindre formatet med närhet till publiken där alla nyanser, även en viskning, kan få klinga i sin fulla valör.

Fotnot: Svaren har skrivits gemensamt av Miriam Treichl, Katija Dragojevic och Jeanette Köhn.

”Tre kvinnor som spelar, plågas och längtar”

Föreställningen har sin rot i dramat SAL P, skrivet av mig efter en idé av Jean Claude Arnault. Pjäsen hämtar inspiration från en epok i Parissjukhuset Salpêtrières historia. Salpêtrière var mot slutet av 1800-talet en uppmärksammad institution, här verkade den kände läkaren Charcot. Under återkommande sessioner lät han intagna kvinnor, ofta med diagnosen ”hysteri”, visa sina symptom för speciellt inbjudna gäster (August Strindberg och Sigmund Freud var båda där). Kvinnornas gester, kramper och som- nambula tillstånd fotograferades och dokumenterades. Somliga blev ett slags stjärnor på sjukhuset. En kostymbal var en annan återkommande händelse, till förströelse för kvinnorna som kom från alla samhällsklasser.

Det är kring dessa händelser – föreställningen och maskeraden – som librettot, med text av mig och dramaturgi av Jean Claude Arnault, kretsar. Här pågår ett spel av och mellan de tre kvinnorna/rollerna Ann, Henrika
och Zora. De övar på sina framträdanden, de förbereder sig för maskeraden – och för livet utanför sjukhusets väggar. Språk, uttrycksätt och kläde- dräkter provas. Något svårt har drabbat de tre i väntsalen, de bär alla på sår som bitvis skymtar: upplevelser av övergrepp, skam, djup ångest inför språ- ket och tillvarons upprepningar. Här finns ofta ett glapp mellan känsla och språk. Hur uttrycka sin inre erfarenhet, hur översätta känslan till språk? Vad är det jag säger, och vad vill jag egentligen uttrycka? Går det att ”säga smär- tan”? Hur låter min röst? Varifrån kommer den? Det är frågor som kvinnorna ömsom brottas, ömsom leker med. Ibland framträder fragment av händelser ur deras förflutna, stundom tvingas smärtan till ett uttryck.

Ann, Henrika och Zora är tre kvinnor med en hög grad av känslighet och integritet. De vill överlista blickarna som granskar dem. De strider mot varandra och stöder varandra, i solidaritet och rivalitet. De spelar, plågas
och längtar. Deras tillvaro speglar våra försök att framställa oss själva, och att ”komma till talet”, att nå uttryck och närvaro. Det är en övning som pågår.

Katarina Frostenson

Handlingen:

Tre kvinnliga patienter – Henrika, Ann och Zora – befinner sig i en korridor på ett mentalsjukhus. Snart ska de vara med i en vetenskaplig session, där en läkare framkallar och förevisar deras symptom. De är hänvisade till sig själva och ett sorts systerskap uppstår där de nöts, blöts, provocerar och läker varandra.

Frostenson och Sandström möts i stark urpremiär.

”De lutar sig tillbaka… svettas i kostymer. Jag kliver upp, jag stiger fram. Pennor raspar, deras spända ansiktsdrag. Rynkade pannor när de nogsamt registrerar varje skiftning i mitt ansiktsuttryck.”

Katarina Frostenson

Ödet har sammanfört Henrika, Ann och Zora via trauman och diagnoser. De befinner sig på sjukhuset La Salpêtrière. Som en del av sin psykiatriska behandling ska kvinnorna snart framträda inför den världsberömde läkaren Jean Martin Charcot och hans publik bestående av samtidens celebriteter.

Frostensons starka text och Sandströms dynamiska musik tar oss nära de tre kvinnorna och gestaltar deras innersta kamp, självförakt och smärta men också den kärlek och empati som uppstår mellan dem. Gruppen Tre Donne är initiativtagare till kammaroperan ”Föreställningen”. Tre Donne består av sångerskorna Miriam Treichl, Katija Dragojevic och Jeanette Köhn och skapades 2005 ur en stark önskan att vara delaktig i hela tillkomstprocessen av musikdramatik; från ursprungsidé till framförande. Föreställningen är ett beställningsverk av Sveriges Radio. Urpremiären sker som inledning av Östersjöfestivalen 2016.

Dela upplevlsen #föreställningen #tredonne

MUSIK Sven-David Sandström

TEXT Katarina Frostenson

DIRIGENT Mattias Böhm

REGI Ellen Lamm

SCENOGRAFI OCH LJUSDESIGN Tomas Franck, Swedlite

KOSTYM Stina Hedin

MASKDESIGN Sofia Ranow

I rollerna

HENRIKA Miriam Treichl

ANN Katija Dragojevic

ZORA Jeanette Köhn

Speltid ca 1 tim och 15 min.

Tre Donne

tredonne_projekt

Tre Donne består av sångerskorna Jeanette Köhn, Miriam Treichl och Katija Dragojevic. Gruppen har samarbetat sedan 2005 och söker hela tiden nya uttrycksmedel och spelplatser. Alla tre gruppmedlemmar har väl etablerade karriärer inom opera, konsert och musikal med både Sverige och världen som arbetsfält. Gruppen bildades i en gemensam längtan efter att få skapa mer fritt och ge spelrum för egna idéer både dramaturgiskt som sceniskt och vokalt.

Den personliga berättelsen och närheten till publiken är ett genomgående tema i Tre Donnes produktioner. År 2007 skapade Tre Donne föreställningen ”Vildvuxet” som spelades på Rosendals Trädgårdar samt 2008 på Kulturhusets takrass, Stockholm. Bejublad av såväl publik som recensenter. Pianist var Love Derwinger. Se video ur föreställningen ”Vildvuxet” samt bildspel under galleri/video.

[wpaudio url=”http://www.jeanettekohn.com/mp3/gotterdammerung.mp3″ text=”Rhendöttrarna ur Götterdämmerung, Wagner” dl=”0″] [wpaudio url=”http://www.jeanettekohn.com/mp3/ariadne.mp3″ text=”Ur Ariadne, Strauss” dl=”0″]

Hösten 2013 gjorde Tre Donne en Konsert i Hedvig Eleonora Kyrka, Stockholm. De medverkade även vid en välgörenhetsafton för Syrien i Immanuelskyrkan. Hösten2011 deltog Tre Donne i programmet ”Rheinlegendchen” på Forum där man framförde lieder av Richard Strauß, Mahler, Schubert samt Mendelssohn tillsammans med pianisten Love Derwinger vilka flätades samman med Reine Brynolfssons högläsning ur Friedrich Hölderlins romantiskt storslagna dikt ”Vandringen”.

VIDEO : TRE DONNE

[videojs mp4=”http://www.jeanettekohn.com/video/3donne2.mp4.mp4″ webm=”http://www.jeanettekohn.com/video/3donne2.webmsd.webm” poster=”http://www.jeanettekohn.com/wp-content/uploads/2015/11/tre_donne_video_utan_text.jpg” preload=”true” width=”640″ height=”480″]